
Största delen av min poesi finns tillgänglig på den svenska websajten poeter.se -
Fallhöjd
hon skrev med svart bläck
på svart papper
poesi som bara
kan läsas i mörker
hon kunde konsten
att visa på ljuset i den svartaste natt
hon visste hur man stannar tiden
så att man kanske hinner ifatt
små hemligheter
som kom bara ett fåtal till del
vad man kan göra för att undvika
att livet blir ett enda ruttet jävla spel
hur man hittar stigar
som det inte är vem som helst förunnat att gå
hur man skriver några få ord
som det tar ett helt liv att förstå
allt det här visste hon -
men hur man står ut
utan att mest av allt önska sig
att hela skiten tog slut?
© 2019 Tomas Karlsson
De små stunderna
i ögonblicken
mellan hjärtslagen
mellan andetagen
i de små
små stunderna
mellan sekunderna
i poesin
mellan orden
mellan raderna
finns magin
men du måste
tro på den
lära dig nå den
då kan du inte motstå den
och den lyfter
dig till skyn, till nya höjder
visar dig nya fröjder
den uppfyller dina sinnen
väcker ljuva minnen
från livets allra bästa dagar
bryter mot snart sagt alla naturens lagar
du måste stanna
för att se allt det färggranna
inte missa när det regnar manna
när sanden i ditt timglas runnit ut
när din tid på jorden tagit slut
vad fick du?
vad gav du?
vill du inse när förgängligheten gör sig påmind
att du bara jagat efter vind?
livets mening är alla små stunder
då, mellan hjärtslag, mellan sekunder
sker små, små under
© 2018 Tomas Karlsson
”OK, vi kör!”
det här är vad jag gör
det här står jag för
det här är det jag lever för
det här är vad jag är beredd att dö för
och har du ingenting du är beredd att dö för
så har du kanske heller ingenting att leva för
är det nån som lyssnar, nån som hör?
jag kommer inte att säga ”Ursäkta att jag stör!”
när jag har nånting att säga är jag talför
när jag öppnar munnen och framför
nånting som gör er på gott humör
nånting som upprör, nånting som berör
jag vet hur det känns att vara utanför
att gå genom livet som en observatör
jag vet hur det är att vara känslig, att vara skör
hur det är när livet går än uppför, än nedför
att dras med en ångest som förgör,
som sitter i själen och växer som en jävla tumör
jag vet hur det är när man låter det gå utför
hur det känns när man tar till rakbladen och varför
min räddning är konsten, att vara poet och kompositör
det gör gott för själen att vara en kreatör
och nu kastar jag mig för vargarna, jag har blivit en estradör
jag ställer mig på scenen utan skyddsnät, utan sufflör
det har fallit på min lott att vara en provokatör
det här får jag lov att leva med till den dag jag dör
och när jag står här vid mikrofonen, så som jag nu gör
undrar jag nästan varje gång ”Varför?”
men när man ställt sig här finns det bara en väg
och det är att öppna alla portar och låta det gå utför –
dra andan en sista gång och tänka ”OK, vi kör!”
© 2019 Tomas Karlsson
Saknad
sommarkväll
jag saknar dig
klockan går
ett hotell
en engångsgrej
men den har satt sina spår
kärleken är förunderlig,
vidunderlig men härlig
saknaden slår -
fast tiden går - hårt
hjärtats slag,
varje dag, varje sekund
om jag ska vara ärlig
de griper tag,
ger mig inte en lugn stund
och det känns
som om du är oumbärlig
© 2019 Tomas Karlsson